Dykning och kroppen

Miljontals människor världen över dyker varje dag och genom noggrann planering, bra instruktörer och utbildning och bra omdömen är detta en säker sport med få risker, trots att det handlar om en ganska fientlig omgivning för den mänskliga kroppen. Människan är inte byggd för att vistas under vattenytan och det är därför viktigt att veta vad man utsätter kroppen för när man dyker.

Allteftersom man sänker sig under vattenytan blir trycket runtom dykaren mer och mer intensivt. Det här är någonting vem som helst kan känna utan att man för den delen är dykare; det räcker med att man är ute och simmar och sedan dyker ner någon meter under ytan för att känna hur trycket ändras. Det gör att öronen börjar pipa och spänna, ungefär som när man landar med ett flygplan, och dykare och snorklare tillämpar här en teknik där de blåser ut luft genom öronen för att jämna ut trycket. Har man problem att göra det, kanske på grund av ärrbildning på trumhinnan, bör man inte dyka.

När man befinner sig på rejäla djup har man en speciell utrustning för att sakta men säkert minska trycket som kroppen utsätts för och det är genom samma mekanism som man sedan stiger mot ytan. Gör man det för snabbt hinner blodomloppet inte anpassa sig, vilket kan leda till att små luftbubblor kan utvecklas i blodådrorna och orsaka det extremt farliga tillstånd som kallas för dykarsjuka. Detta kan leda till döden om speciella tryckkammare inte finns att tillgå.

En dykare utsätter också sin kropp för låga temperaturer när han eller hon dyker djupt eller i kalla hav. Därför har man speciella våt- och torrdräkter som hjälper personen att hålla kroppstemperaturen men det är viktigt att man är uppmärksam för förändringar.

Det gäller också att hålla sig lugn när man dyker! Om en människa har hjärtproblem kan komplikationer uppstå om personen i fråga får en panikattack under ytan. Därför bör man alltid konsultera en läkare innan man börjar sin dykarkarriär!