För dykaren som gått några grundkurser finns det ett antal dyktekniker som alla känner till. Man lär sig till exempel hur man genom att vinkla kroppen på ett visst sätt kan ta sig ner snabbt på rejäla djup eller hur man kan ta sig till ytan effektivt utan att drabbas av dykarsjuka. Det finns också speciella svävningsmetoder som kan komma till hjälp om man måste ligga stilla nära havsbotten medan ett stim med hajar simmar över en.
För den mer avancerade dykaren finns det ett stort antal dyktekniker som gör sysselsättningen så mycket mer spännande och rolig. En sådan teknik är skin diving, som går ut på att man dyker utan hela den typiska utrustningen en dykare har och i stället nöjer sig med mask och simfötter. Här går det ut på att lära sig andningstekniker för att få i sig så mycket luft som möjligt, liksom att kunna använda sin egen koppsvikt för att kunna röra sig så effektivt som möjligt.
Olika vikter används vid dykning med full utrustning och här handlar det både om deras tyngd och var man placerar dem. Om man till exempel sätter på sig ett bälte med tyngder innebär det att man får många olika för- och nackdelar. Sitter det på bröstkorgen är det till exempel lättare att ta sig ner än att ta sig upp medan om det sitter runt midjan ger en känsla av stabilitet samtidigt som man kan känna sig lite stel och svårmanövrerad.
Grodspark är en dykarteknik som många tycker är svår till en början. De flesta föredrar till en början att paddla med benen men eftersom det kan skapa strömmar i vattnet och dessutom röra upp gyttja och sand från havsbotten, och därmed försämra sikten, är grodspark en utomordentlig teknik. Den går ut på att man vinkar benen 90 grader och sedan skjuter ifrån med fötterna som en groda. Det skapar en snabb framåtrörelse utan att störa botten.